elaejn

vet inte hur jag ska tacka alva, johan och världens bästa mamma. jag skulle offra mitt liv för er, och så mycket mer om det bara gick. ni förstår inte hur mycket det ni gör för mej betyder. ena dagen är jag glad, när jag slipper tänka så mycket, utan bara är. tillsammans med er. sen finns det dagar, som idag, när jag sitter alldeles ensam och bara tänker..

det händer så mycket runt omkring mig, jag önskar att jag kunde ge lite av den glädje alva och johan ger mig, till min älskade syster. jag klarar knappt av att tänka på hur jobbigt hon haft det den här hösten, och när jag tänker på det så inser jag att jag inte har någonting att klaga på. jag har helt underbara vänner, även om två av de finaste fallit bort och tagit en stor del av mitt hjärta med sig. jag har har en fin släkt - som jag saknar otroligt mycket - på min pappas sida även om både pappa, farmor och farfar är i himlen. på hennes pappas sida är hon ensam. det enda jag önskar mig är att du hittar någon, som du vill vara med, och som vill vara med dig, skaffar familj och blir världens lyckligaste. det vore lycka för mig. jag älskar dig.

varför umgås jag inte mer med mina kusiner?

varför hälsar jag inte på morfar mer?

varför kämpar jag inte hårdare för att få tillbaka er?

varför pluggar jag inte mer än jag gör?

varför går det inte att förklara hur mycket ni betyder för mej, varför försvinner orden?

okej, jag har svar på den sista.. det finns inga ord.

men.. varför? ska begrava mig under täcket nu. ringa johan. min älskade johan.